The EU's solar energy strategy requires at least one community for renewable energy per municipality of over 10,000 inhabitants to be established by 2025 at the latest.
Energilagring blir en viktig tillgång, särskilt i samband med övergången till eldrift inom uppvärmning och transport. Samhällsfördelarna med decentraliserad lagring, t.ex. batterier, kan bara utnyttjas om de integreras på rätt sätt och bidrar till alla elmarknader, däribland marknaderna för balanstjänster och hantering av överbelastning i hela EU. På EU-nivå syftar det pågående arbetet med EU:s nätföreskrifter för flexibilitet på efterfrågesidan till att undanröja de återstående rättsliga hindren och frigöra potentialen och säkerställa fri konkurrens på ett icke-diskriminerande sätt.
Energigemenskaper och INTEGRATION i elsystemet
Många EU-länder har infört olika typer av kollektiva egenanvändning modeller utanför begreppet energigemenskaper. Dessa kan vara handel mellan aktiva kunder (peer-to-peer) som inte kräver någon juridisk person alls, eller enklare kontraktsformer som kräver en juridisk person, men som i dessa fall får agera utan registrerad energigemenskap. Detta gör det möjligt för aggregatorer, elhandlare, kommuner eller solcellsföretag att forma affärsmodeller och klustra lokala elanvändare för effektsamordning och energidelning.
Virtuell delning i elnätet
Gemensamt för dessa lösningar är att samtliga i första hand bygger på virtuell delning. Dessutom är det vanligt att införa reducerade överföringsavgifter för dessa kollektiv, som bara speglar den spänningsnivån eller den geografiska utbredning som kollektivet delar el inom.
Kortfattat: vinsterna med virtuell delning är att ny infrastruktur inte behöver byggas, att det möjliggör ett mer rationellt utnyttjande av tillgängliga tak och markområden. Det möjliggör saminvesteringar i solceller och batterier, att det kan leverera stödtjänster till elnätet och att det ökar medborgarnas egenbestämmande. I nuläget finns det inte något lagutrymme i Sverige för virtuellt och kollektivt använd el. Detta gäller både inom energigemenskaper, föreningar eller genom möjliga affärsupplägg. Den lösning som finns idag medför fysisk delning och innebär att närliggande byggnader kopplas samman med nya ledningar, som ofta löper parallellt med det allmänna elnätet, eller att man i ett flerbostadshus med solceller bygger om elsystemet så att hushållens elcentraler ingår i ett gemensamt abonnemang för fastigheten. Detta för att efterlikna en individuell egenanvändare och få ta del av undantaget från energiskatt.
Skillnaden i beskattningen av virtuell delad el jämfört med fysisk delning och individuell egenanvändning gör att virtuell delning sällan är ett alternativ idag. Många branschföreträdare och Energimarknadsinspektionen lyfter fram regulatoriska sandlådor som en möjlig väg framåt för skapa möjliga skatteupplägg, affärsmodeller och systemgränser som kan användas för den virtuella delningen i Sverige. Källa: Rapport: Becquerel Sweden, Juni 2023
Energidelning i egna elnät
En förutsättning för att ett ledningsnät ska omfattas av undantag från kravet på nätkoncession enligt 22 c § 2 IKN-förordningen är att byggnader och anläggningar som kopplas samman, i det interna lågspänningsnätet, var för sig har en anslutning till en elledning eller ett ledningsnät som används med stöd av nätkoncession. Sträcker sig elledningen eller ledningsnätet mellan flera fastigheter krävs det att byggnaderna och anläggningarna inom respektive fastighet tar del av den producerade elen på det gemensamma nätet och har en egen anslutning, per fastighet, till nätet med nätkoncession. Se Ei:s beslut i ärende 2022-102030.
Elledningen eller ledningsnätet kan även korsa en mellanliggande fastighet som inte har anläggningar eller byggnader som försörjs med el från den aktuella ledningen eller ledningsnätet.
Få hjälp av oss med att begära bindande besked för ditt egna elnät enligt 22:c.