Sverige ligger efter EU gällande incitament. Skillnaden i beskattningen av virtuell delad el jämfört med fysisk delning och individuell egenanvändning gör det oattraktivt idag. Becquerel är ett forskningsföretag som gärna ger råd i solcellsbranschen och om energigemenskaper. Finns i en rapport om energidelning i virtuella elnät. Deras slutsatser är intressanta!
Det virtuella nätet består av mätpunkter som mäter inmatning och utmatning i smarta elmätare under ett givet tidsintervall, vilka sedan avräknas mot varandra av elnätsägaren som sitter på alla mätdata. Idag finns ingen modell för virtuell delning i Sverige. Detta kan ställas i relation till fysisk delning, som innebär upprättandet av lågspänningsnät, mikronät, som kan byggas mellan byggnader och närliggande fastigheter för att dela el mellan dessa. Det här är tillåtet sedan 1 januari 2022. Den här lösningen används främst i flerbostadshus.
Kollektiv egenanvändning beaktas inte i svensk rätt. Det finns ingen uppenbar föreningsform för energigemenskaper, där grundproblemet är att överföringen beskattas och avgiftsbeläggs som all annan elöverföring. Detta medför att delad el genom ett virtuellt nät inte skulle dra nytta av någon av de fördelar som ges till individuella egenanvändare i till exempel villor, eller som kan erhållas vid fysisk delning i IK-nät genom att efterlikna en individuell egenanvändare. Dagens brist på regelverk för energiskattebefriad kollektiv egenanvändning tvingar boende i flerbostadshus vid fysisk delning att avsäga sig prissignaler från marknaden, möjligheten att delta i lokala och nationella stödtjänster och att själva välja elhandlare. För virtuell kollektiv egenanvändning finns emellertid inget utrymme alls i dagens lagstiftning. Eftersom kunder av princip ska bära sina egna kostnader och eftersom det övriga kundkollektivet inte ska bestraffas av virtuell delning har andra medlemsländer infört reducerade överföringsavgifter för den virtuellt delade elen.
Dessa reduktioner har gjorts med hänvisning till lokal nätnytta och att nätutnyttjandet vid lokal delning är begränsat till den geografiska utbredningen som ligger mellan användarna, och inte till överliggande nät som ofta är fallet vid inköp av el från elhandlare. Detta skulle kunna vara ett steg i att öka arbitraget för delning i virtuella nät.
Sammanfattningsvis gör skillnaden i beskattningen av virtuell delad el jämfört med fysisk delning och individuell egenanvändning det till ett oattraktivt alternativ idag. Med hänvisning till andra länders tolkning av direktiven kan reducerade överföringsavgifter baserat på kollektivets geografiska utbredning beaktas i framtagningen av en virtuell delningsmodell i Sverige, men där ett krafttag måste tas kring skattefrågan för att skapa incitament till virtuell delning och öppna upp för potentialen den medför. Här är regulatoriska sandlådor en möjlig väg framåt för att innovera och undersöka vilka skatteupplägg, affärsmodeller, möjliga nya juridiska personer och systemgränser som kan användas för den virtuella delningen i Sverige.
コメント